Fam Sandberg

Vad tiden går fort! eller så var det bara förra veckan som gick fort.

I tisdags ramlade det in tre glada hantverkare som skulle demontera den gamla oljetanken, elpannan och montera in en ny luft-vattenpump.
Allt gick lysande och de jobbade på bra både tisdag och onsdag med sina respektive uppdrag att dra nya vattenrör från pannrummet, genom förrådet, via garaget och ute på baksidan av garaget där utedelen till systemet skulle stå.
Och så där glada och käcka som hanverkare kan vara. Allt kändes toppen och Emma verkade inte särskilt berörd av att en tigersåg arbetade sig igenom 3mm tjockt stål ca 2 meter från henne under sovstunderna. Inte heller betongborren orsakade minsta muskelryckning.

MEN... sen kom elektrikern.... Jag har försökt, och lyckats rätt bra hittills, att behålla en positiv syn på alla slags hantverkare och har kanske haft turen att hitta de som trivs med sina jobb och med att träffa kunder i tid och otid.
Jag har nu hittat "Sura Sune" nu i form av en 20årig tjurig, bitter och slarvig elektriker. Så torsdagens förmiddag gick mest åt till att försöka få denna bittra varelse att färdigställa sin del av installationen utan att få samma monotona svar på samtliga frågor: "Jag har fastpris! "
Så när han hade gått stod jag där med en utetemperaturgivare som om 2 år kommer att hamna inomhus, lösa kablar som hänger fritt i pannrummet (har ingen aning om det är ström på dem eller ej) samt två högar med utrustning som han lämnat kvar tillsammans med en miljard små sladdsnuttar i alla utrymmen han varit på.

Dagen slutade med att Gustav ringde till "Sura Sunes" chef som fick komma och fixa alla fel på torsdagskvällen.

Men nu har vi ett nytt värmesystem iallafall.... även om vi inte vet hur det fungerar e
än för den utlovade utbildningen på hur vi sköter åbäket har uteblivit. Tur att det snart är sommar.